Varit så himla glad, över ingenting, och över allt. Fångat dagen och lett mot främlingar, bara för att - för att en dag kommer allt vara mycket svårare än såhär. För att bra saker lönar sig förr eller senare. För att jag är så bra, så jävla bra och underbar och så stark och jag är rädd,
rädd att detta ska försvinna och att hjärtat ska stelna för tidigt, Snart är det vår och mitt hjärta längtar som vanligt efter något att fyllas med. Såvitt jag minns har det alltid varit så när graderna ute börjar passera +10. Det är så jag fungerar, jag behöver kärlek för att må bra, för att vara glad åt de minsta, betydelselösa sakerna, för att sprida kärlek till andra. Det är skrämmande hur stor plats känslor har i mitt liv. Jag lever på riktigt när jag är kär, jag vill göra saker, utforska världen, livet, människor, planera saker, bara leva. Och jag lovar att jag aldrig mer ska trycka ner mina känslor. Känslorna är en del av mig, det är en bit av det underbara med mig. Snart är det dags för något nytt... det är verkligen på tiden.