hade haft en lång och besvärlig resa bakom mig . Vägen är väl utstakad, de flesta afghaner reser samma väg.jag har redan berättat om hur jag tog mig till Iran med människosmugglare, vandrade genom bergen till Turkiet. Hur jag åkte gummibåt med smugglare till en grekisk ö där polis låste in mig i 3 månader innan jag så småningom hamnade i ett tält i en kåkstad i Patras. Några månader senare lyckades jag gömma mig på en lastbil och komma över till Italien. Det var den förbannade kylan och fukten på nätterna. Jag har bott under tågstationen 2 veckor och där sov nästan bara barn i min ålder rund 16 uppåt. jag minns vi hade rutiner vart vi kunde få frukost eller vart vi skulle få lunch och middag kyrkan brukade köra ut till tågstationen där vi bodde i våran lyxiga sovplats med kartong under oss och en fuktig filt med påse ovanför huvet för att inte bli blöta. vi vågade aldrig sova. jag minns hur pedofilerna åkte rund med sina bilar och försökte få oss följa med eller hur påverkade killar som gick rund om kring oss hotade oss med kniv bara för att trodde vi hade pengar på oss.

Gare de l'Est! De andra afghanerna sa till mig att det var ditt jag skulle när jag åkte med tåget till paris. Det va där alla afghanerna håller till. jag hoppade på ett tåg till Paris i Frankrike när tre poliser ruskar liv i de sovande afghanerna under bron över Canal Saint Martin i närheten av tågstationen i området i Paris som i folkmun kallas Lilla Kabul. Under alla broarna längs kanalen utspelar sig samma scen. Sömndruckna samlar afghanerna ihop sina sovsäckar och tillhörig-heter innan de jagas iväg av polisen och alla väntar för att kunna smugla in sig till Fngland. jag kunde inte stanna det va allt jag kunde tänka mig. panik hade tagit över min kropp och hittade ingen lösning än att ta den första tåget och dra till Amesterdam. Det var mitt i natten jag kom fram. vilken liv när jag såg så många mänisskor som gick rund om kring och många turister till och med man kunde se hur folk handlade marjuna att bli gripen av polise. man kund se nakna kvinnor bakom fönster med stora skyltar vad den kostar ligga med dem. det va kalt och jag hade knappt käkat något på grund av rädsla jag hade kvar i min kropp. första gången i mitt liv köpte mat på donken sedan med påse i handen drog jag tillbaka till tågstation där kunde köpa resa till köpenhamn.jag va helt slut i kroppen och sov när tåget började åka och för mig kändes som jag hade fått ett rum på 5 stjärning hottel jag frös inte längre eller inte heller va fuktig, polise fanns inte heller och för första gången kunde slappna av och känna efter hur mysig jag hade i tåget. Från köpenhamn till stockholm spenderade mina sista pengar till biljetten. Det va tur jag hade kvar 100 kr när jag kom fram till huvudstaden med de pengarna köpte mat på donken sedan satt och väntade till polistation skulle öppnas för att kunna söka asyl.

29 januari 2004 var den dagen jag började mitt nya liv här i sverige.