När solen gick upp på morgonen satt jag mig på gården och tänkte över mitt val . Jag visste att det var sista gången jag såg min familj och visste att jag har en lång och farlig resa framför mig .
Resan började med 24 timmars buss åkande till gränsen mellan Afghanistan och Iran och det gick ganska bra bättre än vad jag hade förväntat mig.En vecka hade gått sedan jag lämnade min familj som jag redan saknade dom väldig mycket men jag kunde inte tänka mig att återvända . Vi var 3 stycken som låg i bagage på en taxi och dem alla andra 4 satte sig i taxien . Det va mörkt och dammigt och man kunde knappt andas , Efter många timmar hamnade vi i en lite by som låg nära gränsen till Turkiet . Vi skulle gå några timmar sa smugglaren men jag trotsade inte på honom . Han gick framför oss och viskade till och med vad vi skulle göra . Det fanns mine både höger och vänder våran sidan och vi hade raka väggen framför oss att gå genom till Turkiet . Vi va livsrädda och skakis i hela kroppen och tyvärr det va något vi hade räknat med att gå genom . Hundarna upptäckte oss och militärerna började lysa med stora lamporna upp på berget . De försökte hitta oss i märket och sedan började dem skjuta mot oss. Jag var livsrädda och kunde inte tänka eller andas men jag hade hört av några bekanta att om man hamnar i en sådan sittuation då ska man bara följa smugglare och det gjorde jag också. Jag sprang som en galning bakom honom . När mina ben inte orkade mer då satte jag mig uppe på berget och tittade på hur militärena plockade upp folk till den stora lastbilen. Jag hade lyckats ta mig till Turkiet men jag visste också att resan hade precis börjat. Rädsla och känslan man bli gripen mellan gränsen gå inte beskriva somtidigt vi va utmattad och hade inte med oss tillräcklig med mat eller vatten ! Minns hörde vatten och när jag kom fram då drack jag mer en 2 liter och fyllde även en flaska som tänkte ta med mig och när det bliv ju ljus ute då såg jag vilken äckel vatten jag hade druckit . Det va larvar i den !
Vi var ungefär hundra personer som satt i den trånga lastbilen mot Istanbul . Det va slutet av sommaren och vädret va förtfarande varmt och fuktig . Det fanns inte luft att andas i den och inte heller kunde man sträcka på benen . Jag satt längst back i bilen och kunde känna duften av vädret som blåste in och lukten av människor som hade kissat på sig och de flesta var medvetslösa av värmen. Jag tänkte på vad gott det skulle vara med en kall Cola och tänkte även på hur helvetet ska se ut när vi människor inte klara av den här värmen. Vi kom fram mitt på natten och blev kort körda till en mindre lägenhet utanför Istanbul. Vi var 7 stycken som åkte tillsammans från hemlandet.
Vi hade blivit kidnappade fick vi veta när smugglaren krävde pengar. Resan hade precis börjat tänkte jag och den delen vi upplevde med va bara en lite små äventyr av den vi skulle leva med framöver........,,

det finns tydligen många sådana i min värld.
Det är så jävla tråkigt med alla som går runt och säger att man är deras enda vän och när dom går med någon annan står och snackar skit bakom ryggen på den andra personen. Varför måste folk bete sig så här? Det är ju sjuk för guds skull.
Och dom som inte vågar stå upp mot en person själv utan måste ha hela jävla världen med sig. Så trött på det. Det visar ju bara deras svaghet. Det betyder att den personen som drar med alla andra är klen och vet att man hur lätt som helst trycker ner den personen. Jaja. Den finna kanske någon äkta därute.

Tankar om dig gör mig galen ! Vet ej hur ska förklara men hoppas du förstår lite !!!Jag har oxå blivit sårad, riktigt jättesårad o jag är oxå jätterädd när jag träffar någon som jag börjar få känslor för, men jag är ännu mer rädd för att bli ensam resten av livet, att tillslut sitta där när jag är 80, ensam med mina katter som mitt enda sällskap o lyssna på klockan som tickar. Usch, den tanken skrämmer då mej mer än att kanske leva med "fel" person en stund, hur som helst så kommer man ju på det iaf med tiden ifall det är fel, el rätt. Även om man är ihop, el inte, det enda man kan gå på är ju hur mycke man tycker om människan o hur gärna man vill ha den i sitt liv. Förstår inte varför man inte kan säga att man är ett par när man ändå beter sej precis som man skulle göra om man nu bara gjorde uttalandet att man är ihop. Det enda som fattas är själv uttalandet, o antagligen händer det nog inget hemskt bara för att man gör det.

Vad är det hemskaste som kan hända bara för att man säger att man har ett förhållande när man ändå beter sej precis som om man hade ett??

Är det inte att älska och uppleva livet som är själva meningen med det? Tror man missar hela poängen med livet ifall man är så rädd för att älska att man helt enkelt låter bli, eller iaf låtsas som att man inte gör det.mycke tankar ! Bäst jag håller mig till jobbet nu innan jag få sparken .

sitter här med kafe i handen och tänker ljup över hur ska man kunna lite på någon !

vi säger så om nån tycker att min tjej är fin Så finns det ingen anledning att se detta som ett hot. Det finns massor med människor som ser bra ut så kan jag säga att jag kan tycka andra ser bra ut Utan att jag någonsin skulle vilja byta bort min tjej mot någon annan hon tycker också andra killar ser bra ut. Men skulle aldrig vilja byta bort mig mot någon annan hon heller punkten är man lite på varandra helt enkelt och kan säga vad man tycker liksom utan att detta löjliga saken kommer förstöra nåt.

Man kan ju inte hålla fast någon hur mycket man än vill och försöka kontrollera den andra personen. För man är två st olika individer att då gå runt och oroa sig för saker och ting som oftast inte är logiskt utan sånt som sitter i huvudet på en  Det gör ju att man inte kan slappna av och vara lycklig fullt ut och förhållande kommer inte heller håll sig länge.vi alla har svartsjuka in i oss vissa är det mer en andra men hur vi visar den till varandra är viktig .

Om min tjej är ute och roar sig med sina kompisar så väljer jag att lita fullt ut på att henne inte går över gränsen och gör nått dumt. Det finns ingen anledning till att jag ska gå runt och tänka att " tänk om hon är otrogen " tänk om hon hittar nån annan nu i kväll" osv osv. För  det får mig att må skit om jag skulle ha dessa tankar. Jag tänker istället att jag litar fullt ut på hon tills hon bevisar motsatsen. För det spelar ingen roll hur mycket jag skulle oroa mig för vad som ev skulle kunna hända. För VILL hon vara otrogen , VILL hon lämna mig för någon annan osv så kommer hon att göra detta. Å det finns inget jag kan göra åt saken. Men risken att han skulle välja bort mig framför nån annan ser jag som väldigt liten. För varför skulle hon vilja vara med mig om hon egentligen vill vara men nån annan?  Då skulle hon ju redan varit med nån annan nu å inte med mig så tänker man !

Varför gå och oroa sig för saker och ting som troligtvis aldrig kommer att ske. Då kanske man går och mår dåligt i ett förhållande i många år å sen tänker man tillbaka på att inget har ju hänt . Så många år har jag gått och varit orolig istället för att vara glad och kunna njuta fullt ut av förhållandet.
Bättre att ta saker och ting då de sker. för om min tjej kommer vara otrogen mot mig nån gång. Så tar jag det då ! innan hon  ev skulle vara otrogen så finns det ju inget alls jag kan göra åt saken. är hon dock otrogen i framtiden  och jag får reda på det. Först då är det ett problem också. Inte innan.

kärlek är svårt ...

Vissa helg blir bara så bra. För att man är med de man tycker om och gör roliga saker .Detta är bättre än vilka piller som helst. En helg med god mat, kultur och mys. Tankar både kroppen och själen .i lördags tillbringade min dag på teater sedan va på stan en sväng . Det bliv fest hos Abdullah och efter lite lek och mer sprit drog vi vidare till krogen .en perfekt utgång som avslutade med lite sorg och tårar som regnet torkade bort från kinden. Idag har man deppat på soffan och kollat bara på film . Imorgon blir träning och skolan .

Älskar kloka citat . Man lär sig mycket av dem .

Vad hjälper det att vara snäll, hjälpsam, givmild, frikostig med både tid och pengar, omsorg och kärlek, när det aldrig är något man får tillbaka?
jag Vill ge, jag tycker om att ge, att ställa upp, lösa knipor. Jag kräver ingenting utan det är sånt man gör, nästa gång är det jag som behöver hjälp, tröst eller vad det nu är.
Jag blir besviken. I nöden prövas vännen och var står jag då - helt själv. Vad spelar det för roll att jag ställer upp på andra när jag inte är värd att behandlas på samma sätt tillbaka? Varför ska jag bry mig om nån annan? Det känns så värdelöst. Jag känner mig värdelös och ensam.
Började Sätta gräns mot vänner och slutade låta de använda mig för att de själva ska få det bättre - varit med om vänner som velat nyttja mig (min erfarenhet säger inte alla är så). Klarar mig själv nu ! vill ha vänner som också kan tillföra nytt utan att ta och ta och ta !!! Hade önskat va bitches och ger tillbaka men en del av mig säger nej benjamin ! Låt de vara för att Gud kommer straffa dem.

Alla förtjänar vänner, alla förtjänar stöd. Vänner är ju något av det viktigaste i livet - det måste man ha! Omtänksamhet, stöd och snälla ord betyder mer än man tror.det är vad jag kallar vänskap men Vad fan är det fel på vissa mäniskor ! må bra för stunden o sen dra åt helvete typ !jag kan inte låta dig använda mig som en jävla docka för att du ska må bra!vissa sätter sig själv i fokus och bryr sig inte för fem öre om andra ! Med andra ord de utnyttja bara för att De ska må bra! Jag är värd så mycket mera ! Det handlar om att ge och ta, men i ditt fall så tar du bara men ger inget tillbaka.
Jag har ett gott hjärta, jag vill alla väl. Folk behandlar mig som skit tillbaka och sen säger dom vilken idiot att han inte fattar ngt! Jag måste säga hejdå till alla negativa människor som slukar min energi.jag måste ta mig i kragen nu !! Så är det bara och .
Glöm inte "Att vinna en vän tar flera år - men att mista en tar inte ens en minut "

Nu sitter jag här denna söndag eftermiddag och filosoferar igen. Jag är så trött på samhället jag lever i.
Det känns som att vi går efter ett sorts robot mönster i samhället och följer man inte detta robot mönster så är man helt plötsligt konstig.
Är så less på min stad ! Vill bara dra i väg och njuta av livet ! Vill inte bekymra mig mer om allt ,less på folk som bete sig som idiot och snacka bara skit om alla andra ! Kärleken som knäckte mig varje gång jag trodde på den , Seriöst har ni aldrig tänkt som jag gör just nu ! En stad som kallas Sundsvall .alla känner varandra och vet även vad alla sysslar med , vänner som sviker varandra ,gatorna och hela staden bli bara tråkigare dag efter dag .man ska ha roligt då dra man på krogen och inte ens det är lika rolig längre . Minns när jag kom till Sundsvall efter en flytt från hemlandet som det tog 7 månader .jag va ett barn när jag flydde . Det va snö över allt jätte kalt .började skolan och lärd mig svenska . Det va goda tider samtidigt va vi tvungen bli vuxen på ett kort tid ! Vi va inte barn längre även de räknade oss som barn , nu har det gott 9 år och jag bor förtfarande i samma stad , hela min ungdoms liv spänderade jag här ! Man känner sig som en svensk ! Man lever som en svensk , firar jul och allt annat som en svensk gör ! Det vill jag komma fram till är Åren bara går, nej dom flyger förbi rättare sagt och vad har man kommit fram till förutom att vi kastade bort våra liv att hålla på så här? Svaret är: Ingenting
Vi åldras och till slut går vi i pension och har inte alls utvecklats och fått all erfarenhet av livet som vi egentligen skulle vilja ha.vill verkligen inte försätta leva så här .....